Om boken: 2002 / En roman av den märkliga skotske författaren, poeten George MacDonald (1824–1905), som berättar om livet för ett litet stumt gatubarn, Sir Gibbie Galbraith. En ljus, gripande berättelse om vänskap, tro, lydnad, renhet, osjälviskhet, sann adel, poesi och kärlek till Gud och nästa Det är svårt att hitta en annan bok på engelska som skulle beskriva dold storhet och hjältemod som tydligt och med samma kraft av fantasi vardagliga jordeliv, som "Sir Gibbie". Vilken sak som helst kan röras, vägas, fotograferas, men tanken som väckte den till liv kan bara visas med hjälp av poesi. Och även om endast en poet kunde berätta denna historia, handlar den om de vanligaste människorna. Hjältarna i denna roman är de vanligaste människorna, i den meningen att de lever sina extraordinära eller vanliga liv och ägnar sig åt ljusa eller dystra reflektioner, sittande på en kal bergstopp eller lutad mot en snidad kyrkopredikstol, bara för att de besitter dessa egenskaper av kropp och själ, som är inneboende för alla människor utan undantag.